caritaszmida

När jag var fyra började jag på dagis, jag hade många vänner och tog hand om min bror titt som tätt, var en sådan där jobbig storasyster som skulle komma och beskydda. Här träffade jag Annie, men jag tror inte vi blev riktigt goda vänner för än vi började skolan. Jag fick med mig alla jag kände i samma klass, killar intresserade mig inte och dom tyckte inte jag var intressant, jag var kompis tjejen. Den som tog på sig alla bråk och skulle medla skulle vara duktig och aldrig tycka si eller så. I trean bytte Sofie till en annan skola, jag tyckte det var hemskt, men sedan blev jag arg på henne över att hon och hennes syster låste in oss i en koja och jag pratade inte med henne på ett tag. Men en dag var det som glömt. I skolan gick jag en extra lärare i svenska hon var det värsta jag viste, jag ville inte sticka ut och vi fick vara där på rasterna, hon tog mina raster. 

I femman bytte jag också skola, Till Sofies skola. Hon var tuff där och det blev jag med. Jag började sminka mig var häftig blev tillsammans med en pojke jag inte äns tyckte om för att man skulle ha en pojke. Jag gjorde slut med honom för att jag inte viste vad jag skulle köpa i julklapp. Vi började hänga med två andra tjejer dom snattade jag vaktade dom tjuvrökte och vi skrek på gatorna. I sexan slutade det vi blev lugna. Vi var många kvällar i Partille på lekplatser och i rum det var vackert. På högstadiet var Frida med oss, hon hade gott i samma klass länge men nu blev vi vänner, vi var i utby och satt i hennes källare spelade gitarr och sjöng, drömde om att starta band. 

(Jag Sofie och Frida)

Jag blev kär i en kille som inte var något att ha han krossade mina drömmar om kärlek. Jag började må väldigt dåligt, jag tänkte på livet och döden alldelles för mycket. Jag stängde in allt jag kände, jag mins hur jag låg om nätterna och önskade att jag skulle kunna gråta. Jag klädde mig bara i svart lyssnade på Håkan, Kent och Winnerbäck. Och sprang på alla singneringar och skivsläpp som gick att vara på, vi köade i timmar. 

(Lina jag och Lisa)

Den onda spiralen fortsatte på gymnasiet. Där mådde vi på något sätt alla dåligt. Jag träffade Jenny, vi skrev brev om våran ångest till varandra. På vintrarna var det som värst då kändes det som att inget kunde bli bra igen. Men så kom våren och vi hängde i parker och på cafe java. Jag förälskade mig i pojkar, mest som besatthet. Jag ville nog mest behålla det för mig själv för jag gick och tänkte på dom och mitt hjärta bultade men jag vågade aldrig göra något. Jag minns hur jag önskade att dom skulle gå på bussen prata med mig. Men vi blev alltid bara vänner. I tvåan mådde jag som sämst. Då var det mycket som var kolsvart, på våren hade en vän fest. Jag såg en pojke ramla runt det var Andreas, vi pratade en stund men jag var inte på fest humör så jag och mina kompisar åkte hem. Han hörde av sig, men jag vara för besatt och kolsvart då. Men vi pratade otroligt mycket om allt. Jag började trean bestämde mig lite för att nu ska spiralen gå åt ett bättre håll och det gjorde den. Jag började umgås mycket med Lina och Lisa vi var på hemma fester och på stan. Allt var så fint på något sätt, men sedan efter en lång tid av hemma festande blev allt likadant. Och jag tog studenten, att åka på flaket var det absolut roligaste jag gjort, festen var hemsk, jag var inte tillrekligt full för att uppskata alla andra fulla studenter och jag var själv. Så där satt jag vid ett bort och väntade på att få åka hem. 

(Jag LIna och Emelie)

Sommaren kom och en kväll frågade Andreas om jag ville följa med dom ut. Jag tog mig mod och vågade jag vet inte riktigt hur. Första kvällen hånglade han med en vän och min världe föll lite, jga var inte bestädd på att jag skulle känna så, då bestämde jag mig för att det var han jag ville ha. Jag var med dom några kvällar och en kväll hånglade vi, jag var full och jag var dum och jag ramlade på allt. Men det var nog det som krävdes för att våga lite. En dag hade vi picknick på ett berg och han frågade om inte han fick vara min pojkvän nu, och det blev han. 

(jag och andreas)

På våren flyttade jag in med Sofie i en lägenhet jag jobbade så mycket att jag höll på att gå sönder och tappa verkligheten. Och när jag inte jobbade var jag för trött för att göra något med någon annan än Andreas. Ett år flög iväg och jag mådde dåligt av all stress. Men då kom belöningen och vi åkte till kina, vi såg fjärran länder och det var fint. I två och en halv månad var vi på resande fot och sedan åkte vi hem lagom till sommaren. Och när vi kom hem fick vi riktigt landa i den lägenhet jag och Andreas fick i hop. På hösten började jag Sjuksköterskeutbildningen i borås och där har jag nu gått ett år. Allt är mycket ljusare nu och jag vill bli gammal.