För att vi hatade ihop.
Det är eftermiddag och jag går i åttan. Mitt hjärta är i tusen bitar, för killen jag varit kär i det senaste året har blivit ihop med en annan. Jag har gråtit, pratar och skrikit men framförallt varit helt tyst. Inte sagt ett ord på flera timmar. Lyssnat på Broder Daniel och hatat allt det här. Hatat de ljusgula korridorerna, människorna och allt som är kärlek. Någonstans i allt detta träffade vi varandra. På en altantrappa för någon vecka sedan. Som för första gången, fast vi gått i samma klass i tre år. Du hatar allt det jag hatar och har ett lika brustet hjärta som mitt. Att prata med dig gör mig lättare, jag vill alltid ha dig vid min sida.
Nu sitter vi i skolan och det känns plötsligt som självklarast i världen. Som att spotta alla killar i ansiktet och som att slänga ut våra hjärtan. För de är ändå för alltid förstörda. Vi skakar hand och bestämmer att nu är det slut. Nu blir vi aldrig mer kära i någon igen. De fått sin chans, nu vill vi inte ha dem mer. För vi har en plan.
I skolan får vi ta en kort rast en gång om dagen, när vi själva vill. Idag passar det perfekt för vi springer upp i skogen som ligger precis utanför. Gör ringar utan maskrossjälkar. Du får min och jag får din. Vi gifter oss, för ingen skall någonsin såra oss igen.
