caritaszmida

I kväll är jag ensam hemma. Andreas är ute på äventyr. Jag önskar jag kunde skriva som alla självständiga kvinnor att jag absolut tycker att det är fantastisk skönt alltid... Men jag är helt otroligt sällskapssjuk. Jag vill ha någon hemma bara sitta här bredvid, vara tyst, det är lugnt. Men den här vetskapen om att jag är alldeles ensam i lägenheten hatar jag. I varje rum jag går in, går jag in först själv och där finns ingen. Jag måste tända och faktum är att jag sett för många skräckfilmer för att inte bli lite rädd stundom. Absolut inte så rädd så jag inte klarar av det. Men så att det blixtrar snabba bilder av en man i hörnet eller en död människa på golvet. Vilket resulterar till jag har har lite för mycket tänt här hemma och känner mig som en miljöbov!