en måndag
I dag har vi pluggat på pedagogen det gick fin fint vi kom på en rolig redovisningsform och jag trar att arbetet komemr bli jätte bra. I morgon bär det av till Ingrid för att ta bilder.
Efter det gick vi och skulle ge blod, jag tänkte att jag kunde kolla mina blodvärden igen. För jag fick inte ge sist. Så piff paff i dag låg jag på 126 och gränsen är 125 haha tur hade jag där. För jag vill hemst gärna ge blod jag tror på det och det behövs verkligen. Alla som kan borde göra det. Så den 11 december bär det av och så hoppas jag att värderna är lika bra.
Det bålder storm här på hisingen och det varkligen känns att nu är det höst. Det viner i fönstrena(så säger man väl inte men det gör jag.) och himmlen är alldelles svart. Tur att jag sitter här inne i trygt försvar. dock har jag fått läga mig under filten med en stickad tröja och gå och skölja hänerna i varmaten titt som tett. Allså min blodcurkulation är inte att leka med. Hur skall jag klara en till vinter i den här lägenheten, dte är iskallt. Tacka vet jag ikeas värmeljus på fredag bir det att inhandla nya.
.
lyckansdag
ikväll blir det dans och sång med håkan. Som jag längtat. Jag tycker faktiskt fortfarande att han är fantastisk och magisk och alt det där jag tänkte när jag var 15 och helt förälskad det var han broder daniel kent och winnerbäck. Och dom håller sig en i dag, jag kan inte påstå att jag behöver broder daniel på samma sätt längre, fom dom är väldigt ledsamma. Men nostalgin bara spritter i mig när jag hör dom. Nåväl åter till håkan.
Jag måste erkänna att jag inte gillade håkan först jag tänkte han kan inte sjunga, men så hörde jag lyssnade lite mer, som man måste med vissa artister för att dom ska sjunka in. Och nu är han insjunken. Jag minns hur jag stod och köade till allt man kunde köa till och hur vi alltid var bland dom första, vi gav håkan ballonger och blommor. Och hur man blev vän med dom andra som köade. en gång stod vi i kön två gånger, jag tror inte jag hade orkat det i dag men då var det det bästa som kunde ske att få komma fram två gånger. Den gången hade jag en hat och håkan sa att den var fin. Jag hoppade dansade skrek grätt var så där som man nog bara kan vara när man är femton jag lycklig.
Jag är endå glad att jag var som jag var även om jag kan sucka åt folk som är som jag var nu. För det var fint, jag älskade stjärnor under ögonen ju större destu bättre. randiga knästrumpor i alla des färger korta kjolar och randiga tröjer. hattar och mängder med kajal och glitter.
Min ibs mage
Jag hatar min ibs mage. Varför skall den jävlas med mig nu är jag tjock och go igen och springer på toa stup i kvarten för jag tänker nu kanske det är dags men icke. Lt det inte gå så lång tid som det brukar då dör jag, eller nej men det e hemskt jobbigt ska dessutom ha min fina femtitals klänning på fredag tänkte jag och då måste magen vara smärt. Nu har jag i allafall tagit en sjuk äklig magmedicin hoppas att det ska få sprutt på grejerna för jag hatar att se gravid ut utan att vara det.
går fortfarande inte att lägga upp några bilder. nåväl i morgon kanske.
