caritaszmida

Jag trode verkligen att jag hade kommit över det här med ångest att jag hade blivit som man säger vuxen men jag kan nog här med konstatera att tonåren ännu hänger kvar eller att ångesten följer med in i mitt vuxna liv. Jag fattar inte varför det ska bli så här och aldra helst på kvällarna när man ska gå och lägga sig så smyger det sig på Tusentals frågor om alla möjöliga saker självförakt och dummheter. jag ville juh bli vuxen utan det här. Och jag har fan inte en enda bit i mitt liv att klaga på. Jag blir vansinig på mig själv. UCH. är det fel på mina kemiska subbstanser? eller är det bara kväll är det bara helt normalt är det alltid så här? ska man lära sig att leva med det?

kanske är jag bara inte tillräkligt trött kanske borde jag saffa mig en hobby inte sitta hemma så mycket.men jag orkar inte. Ironiskt nog...