Vila i frid.

 

Vi åker hemåt. Lite gladare än vad vi var när vi kom. Vi har blivit en till i familjen. En kramgo björn och han sover i min famn. Vi stannar ungefär en gång i timmen för att det inte skall hända några olyckor. Nu har det gått nästan elva år, och igår somnade han för att inte vakna igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0